Bosse Hammarström krävde på debattsajten Newsmill att Henning Mankell skulle komma med exempel efter vad han kallade Henning Mankells "råsop" i den krönika som publicerades i senaste numret av SIDA:s "Omvärlden". Läs Henning Mankells svar här.
Svar till Bosse Hammarström.
Jag beklagar att mitt svar till Bosse Hammarström har dröjt. Jag befann mig i Alger när inlägget publicerades, och reste sedan till Södra Afrika.
Dröjsmålet beror alltså inte på att jag inte respekterar Bosse Hammarströms inlägg. Det gör jag. Bosse Hammarström och jag har känt varandra länge. Vi har också diskuterat bistånd tidigare. Jag menar att vi är vänner.
Men nu förstår jag inte hans inlägg. En "råsop på svenska tjänstemän inom biståndsvärlden" vill han ha det till.
Råsop var det väl knappast. Snarare en rätt elementär sanning. Bosse Hammarström skriver mot bättre vetande. Under de 30 år jag har vistats i afrikanska länder som mottar svenskt bistånd, främst Zambia och Mocambique, vet jag inte hur ofta jag har hört tjänstemän mellan skål och vägg beklaga sig över underslag och korruption. Men det har ofta stannat där.
Jag vet inte heller hur ofta jag har hört biståndsfruar eller medföljande män som vädjat: Bråka inte. Det slutar bara med att du mister jobbet eller blir betraktad som icke önskvärd.
Visst finns det också exempel på tjänstemän som visat civilkurage och sagt ifrån i tjänsten och offentligt. Bosse Hammarström är en av dem.
Men att civilkuraget ofta har sviktat behöver vi knappast prata vidare om.
Bosse Hammarström vill att jag ska ge bevis. Namnge, alltså! Visst kan jag det. X sa det och Y teg när han borde talat.
Visst kan jag resa också runt i Maputos exklusiva förorter och fråga mig vilka av dessa hus som byggts hederligt, eller med knarkpengar, mutor, eller med svinn från bistånd. Men jag vill inte angripa folk i onödan. Det jag skriver om handlar om något principiellt: korruptionens väsen.
Jag svarar alltså Bosse Hammarström med en motfråga: Om korruptionen inte hämtade sin substans från bistånd eller västerländska och asiatiska företag, var skulle pengarna komma från då? Manna från himlen? Och om inte tigandet var så omfattande, hur kan det fortsätta?
Denna fråga är den viktiga. Att det sedan inom biståndssektorn finns många tjänstemän, hederliga förstås, som lever ett gott liv i varmt klimat, är en annan sak. Det är lätt att vänja sig vid privilegier. Då kan civilkuraget emellanåt offras. Man tiger. Det här vet Bosse Hammarström.
Jag ger ingen råsop. Jag bara säger som det är.
Henning Mankell
För att läsa Bosse Hammarströms artikel klicka här.