Darwin är en pjäs om den brittiske biologen Charles Darwin och hans resa med skeppet the Beagle. En tid efter den fem år långa resan, får Darwin ett bud om att FitzRoy, hans kapten på skeppet, har tagit sitt liv.  Pjäsen porträtterar mottagandet av Darwins upptäckter likväl som konsekvenserna av att ställa sig emot existerande idéer i en värld som är byggd på tron på Gud som ensam skapare.

På ett berömt fotografi av den amerikanske krigsfotografen Robert Capa löper en kvinna gatlopp genom en folksamling, bärande ett spädbarn i famnen och med håret avrakat. Hennes namn är Simone, platsen den franska staden Chartres och tiden andra världskrigets slut. Simone har fått barn med en tysk soldat och ska nu föras till stadens prefektur för att rannsakas och dömas som medlöpare. Den enda personen på bilden som inte betraktar henne är Simones far, som sammanbitet bär en säck med hennes kläder och stirrar ned i gatan. Utifrån denna tablå har Henning Mankell byggt en pjäs där vi möter Simone och några personer i hennes närhet. Pjäsen gör nedslag under några spridda ögonblick i olika skeden av ockupationen, när krigets utgång är oviss, och efter befrielsen, då de slagna och förödmjukade kräver upprättelse genom att själva slå och förödmjuka.
Bittra sanningar om den mänskliga naturen samsas med smärtfylld medkänsla på ett för Henning Mankell typiskt vis i denna grymma och ömsinta pjäs om den nära historien.

Några människor samlas på en karg skärgårdsö långt ut i havsbandet, för en visning av ett hus som är till salu. Ägaren är en ung kvinna som vill fly alla de konflikter med syskonen hon befarar att ett gemensamt ägande av fastigheten skulle leda till, men också de demoner som är förknippade med platsen. Spekulanterna är en samling mycket olika personer med vitt skilda bakgrunder, dock med det gemensamt att deras intresse för det ensligt belägna huset tycks bottna i flykt snarare än längtan till något. Vi möter den kroniskt sömnlöse nattklubbsägaren och hans unga hustru som vill komma bort från den hektiska tillvaron i staden för att hitta en nytändning i sitt trasiga äktenskap och ömsom grälar eller smiter undan visningen för att älska. En medelålders direktör och hans undergivna hustru letar efter en avskild plats för den vuxna dottern som ohjälpligt är på väg in i det själsliga mörker ingen av föräldrarna orkar befatta sig med. En bedagad fotomodell som förbittrad ser det oundvikliga åldrandets tecken hopa sig, raglar berusad och blodig efter efter ett fall mot klipporna in i
församlingen. Dessa omaka personer tvingas hela den följande kvällen och natten utstå varandras sällskap, då det dåliga vädret gjort det omöjligt för dem att ta sig tillbaka till fastlandet.
En stilsäker och omskakande pjäs i tre akter, brutalt avslöjande och djupt medkännande.

Med stor värme och medkänsla skildrar Henning Mankell tre mycket olika levnadsöden, som i sin alldagliga ohygglighet är svåra att förbli oberörd av.

Tre uteliggare, Anna, Harry och Lukas, fördriver sina tröstlösa dagar på en bänk. De tycks komplett uppgivna, har slutat sköta sin hygien, kivas om småpengar och vems tur det är att gå och handla på Systembolaget. I tillbakablickande scener och episoder följer vi dem, var för sig, på deras väg mot undergången. Anna har lyckats ta sig ur sitt trasiga äktenskap, fyllt av misshandel och lögner, bara för att snart förlora sitt enda barn. Harry manövreras ut ur familjeföretaget, sedan modern och brodern tröttnat på hans felsatsningar och homosexuella utsvävningar. Lukas är den begåvade poeten som vägrar anpassa sig, och till slut förbrukar allt sitt förtroende hos förlaget. Var och en är de som dragna på ett snöre av den våldsamma kärlekens allra mest destruktiva krafter. Trots sin tragiska handling är detta en pjäs att bli märkligt upplyft och inspirerad av.

"Lämnar ingen oberörd. Pjäsen om biståndsarbetare i Afrika förenar bråddjupen med den vansinniga svarta humorn ". (SvD) "En tankeställare om att den vite mannens exploatering och etnoscentricism inte är något som tillhör det förgångna i vår medvetna värld utan som i högsta grad fortfarande existerar". (Sundsvalls tidning)

Här är Mankell på ett charmerande, bitskt och underhållande humör i sin kvicka och kunniga skildring av Strindberg som ungt och brådmoget geni. Tre kvinnor i hans liv får vi möta, den unga påkläderskan med teaterambitioner, hans blivande hustru Siri von Essen och den förslagna hyresvärdinnan.

Bearbetning av Henning Mankell och Eyvind Andersen efter Elgard Jonsson

"Finns det något mindre än ett barn som ingen älskar.?" Detta är den ömsinta och våldsamma berättelsen om ett övergivet barns helvetesresa, med en söndertrasad själ och ett sviktande förstånd. I starka poetiska bilder och med smärtans djupa färger följer författaren honom från psykosens inferno till ett långsamt uppvaknande i en ljusare tillvaro.

En pjäs om främlingsfientlighet och sökandet efter ett hemland.

Ett antal suggestiva och poetiska kortpjäser med få roller. Om den främmande mannen som kom till norrlandsbyn och ville tända en eld på myren för alla som frös. Om den fantastiska Klara som gav sig ut i världen för att se om jorden var rund, men bara kunde gå rakt fram. Om mannen som förväxlade sin hustrus huvud med en hatt. Och om mannen som älskade sitt minne. Och om den döende flickan Bhagawandas färd till Indien, som visste att döden var ett risgryn i en blå skål.

Pjäsen utspelar sig 1942, på och omkring Tynnesholms slott någonstans i Skåne. Det ryktas att en sårad, engelsk flygare hålls gömd någonstans i trakten. Stettner, förvaltare med starka nazistsympatier, tänker inte ge sig förrän man vänt på varenda sten i jakten på den dolde "fienden".

En äldre man reser till Afrika och mitt ute på savannen möter han bydåren. En massai som varje år den 19 maj väntar på den vita kvinnan, hon som en gång lämnade kvar en röd väska för att ha en anledning att komma tillbaka. Han har väntat i 33 år.

Har vi av skaparen fått ett utmätt antal steg att gå här på jorden? Och kan vi lura döden genom att dansa, sväva fram istället? En märkvärdig, varm och poetisk monolog om tiden, kärleken och åldrandet.

Ur Henning Mankells förord: Det här är en pjäs om några människor som själva kallade sig "vanliga". Det innebär att en del av dem frågade sig vad som är livets mening, medan andra aldrig förmådde uppleva den frågan som giltig. Men alla tangerar de vårt liv. Det här är en historia om några svenska människor från en lördagseftermiddag i augusti 1936 till en oktoberdag på åttiotalet. Man kan säga att detta är en historia mellan två regnväder, två molnbankar på 40 års avstånd.

Ett drömspel om Elise Ottesen-Jensen, svensk agitator och kvinna

Få kan som Mankell rapportera från andra kulturer och ge oss möjlighet att i blixtbelysning få syn på oss själva i vår okunskap och våra fördomar om omvärlden. Här låter han en kvinnlig programledare i svensk TV konfronteras med en ung muslimsk kvinna som allt efterhand avslöjar sina såväl etniska som erotiska hemligheter och sätter allt på sin spets.

Ett kväde om livet och döden.

Dramatisering av Lucia Cajchanova

En kväll i en förort träffar författaren Jesper Humlin tre invandrarflickor på en boxningsklubb. De är där för att lära sig skriva. Flickorna berättar för Jesper om sina liv, och en planerad kriminalroman blir något helt annat än en vanlig deckare. Jesper och flickorna bor i samma land, men i två olika världar. Tea-Bag är en berättelse om myt och verklighet. Om Sverige 2003 sett genom en medelålders mans ögon.

"Mörkertid handlar en pappa och hans dotter, på flykt från sitt hemland. De gömmer sig nu i en lägenhet någonstans i Sverige." (Unga Klara)

Hasse Karlsson är på väg till sin moders dödsbädd. Vid ett tillfälligt avbrott under färden, stiger historien fram, om varför deras mångåriga osämja uppstått. Den berättas ur ett barndomens vinterlandskap där två pojkar, Hasse och Svalan, möts på tröskeln till en annan värld och kring övningar i att vara vuxen. Att vara vuxen innebar enligt Svalan bl.a. att utsätta dem som förtjänar det för skräck och hämnd. Hasse blir motvilligt indragen i Svalans tankar och låter sig styras mot nidingsdåd, som han egentligen inte vill utföra.

Följ med på en resa in i det mörka Afrikas ljusa hjärta bland döda andar och levande själar. Följ med den svenske biståndsabetaren Hans Olov Viktor Andersson på ett omskakande och dramatiskt möte med det varma, drömska, och skrämmande Afrika. Mötet med ett folk som trots kolonisation och missionärsnit sjunger, och berättar om andra erfarenheter än våra, andra tankesätt, andra liv.

"En bar eller pub. Precis så osvensk som sådana barer ser ut idag. En Bartender som serverar och inte yttrar ett enda ord under föreställningen. Sen kväll. Den enda gästen är Rune F. Lindgren." Han är ca 45 år gammal, har begynnande flint, äger 49% av en grävskopa, är skild, har två barn, och har spelat 46 sekunder med Malmö FF utan att snudda bollen. Han väntar på Kristina, konstnär och f.d. fotomodell. Han vill inte dö på dass som sin far men han klottrar därstädes att "Gud är en trisslott."

Mankell är spänningens mästare och han tar alltid upp ämnen som berör vår verklighet med politisk och social skärpa. Svarte Petter är ett spännande drama för unga människor om en familj som lever under knapphetens kalla stjärna. Men när Anna, modern, oväntat vinner 1 miljon på Lotto vänds situationen drastiskt, men reaktionen från hennes barn och före detta man blir häpnadsväckande.

"Och sanden ropar handlar om hemmahörighet, om vad som händer med en människa som inte får vara det den är... men det handlar också om kontakten med varat, om den specifika saga som alla kulturer innebär och vilka vi svenskar är, sedda av en mörkhyad, animistisk grabb som är van att leva nära marken. Mankell har skrivit en mycket lyrisk, nästa panteistisk text om natur och närhet som andliga kvaliteter vi glömt... Men det är också en existentiell pjäs berättad med en innerlig sagoton..." (SvD) "Gripande poesi över stora avstånd..." (DN)

"Henning Mankell visar att teater om politik inte alls behöver vara trist. Trots att stycket börjar med en dessillusionerad SSU:ares självmord, är det en underhållande föreställning som väntar. Motivet är allvarligt och relevant i ett land där politikerföraktet blivit lika mycket basvara som mellanmjölken." (GP)

Texten kretsar kring den fantasirike Liman och hans fattiga uppväxt med många syskon, vid en järnvägsväxel i det västerbottniska inlandet. Liman använder sin fantasi för att klara sig genom livet, men det ställer också till problem för honom.

I en nedlagd fabrik där man fordom byggde ubåtar ska det hållas konferens på temat "Den nya visdomen" eller "Om livets mening". Dit kommer Hasse, robot-ingenjör, Stina, datanörd med en chef på Bali, samt Herbert, filosof med bacill- och kyrkskräck. Man har annonserat en amerikansk professor som ska tala kring temat "Perception and knowledge in an era of emptiness". Han dyker inte upp, det gör inte heller resten av de anmälda konferensdeltagarna. Men en kvinna som byggde torpedramper tills för fyra år sedan, kommer för att hämta sina gamla arbetskläder.

Mer information om Henning Mankells pjäser hittar du på Colombine Teaterförlags hemsida